Mobbning - Kapitel 2
Kapitel 2 - Nyvändning
En dag i september var Jasper ute på stan. Det var fredag, och vädret var milt. Då träffade han på några av personerna i parallellklassen. De var riktigt påtända, kanske en av anledningarna till att de började prata med Jasper. De till och med bjöd honom på droger. Han tackade nej, som en ordentlig kille, och gick iväg. De började ropa och sprang efter honom. Han kände hur något stack till honom i låret. En utav killarna hade hoppat efter honom och lyckats trycka in en spruta i honom. Genast började drogerna verka, och Jasper kände sig som aldrig tidigare. Han kände sig lycklig.
Efter den kvällen så började han vara mer och mer med killarna. Han fick droger, till en början gratis, men sedan var han tvungen att betala. Allt var så enkelt. Han mådde jättebra, och han behövde inte springa runt på stan och leta säljare när drogerna slutade verka. Han började till och med köpa droger i skolan. Han käkade piller, han tog sprutor, han rökte, ja, allt. Han provade på varenda drog som fanns till hands, och han blev aldrig riktigt nöjd.
Sedan började han hänga med droggänget på fester, och där började han dricka också. Det var nästan som att ta droger, bara att man mådde ännu sämre dagen efter.
Jasper började festa hejdlöst på helgerna, och på veckodagarna var han oftast ett vrak. Han brydde sig inte alls längre om vad Tobbe och hans gäng gjorde mot honom, och det fick dem att skada honom mera. Nu var det en vana att kalla till sig flera personer under en och samma bussresa, och de dagar som de åkte samma buss hem drog de ibland ut honom ur bussen på deras hållplats för att kunna slå ned honom. Men de slog honom aldrig tillräckligt för att han skulle hamna på sjukhus.
Kain kom fram mindre och mindre. Det var en utav anledningarna till att Jasper tryckte i sig fler och fler droger, och drack mer och mer alkohol. Han ville inte att Kain skulle komma fram något mer!
Jasper började tappa greppet om både tiden och skolan. Han betyg rasade ända ner i bottnen, och om han inte lyckades få åtminstone G i tre ämnen skulle han inte ens komma in på gymnasiet.
När han insåg detta var det november. Då kom han på att han nog inte skulle lyckas reda ut allt till december, så han sket i det. Vafan, han hade droger att fly verkligheten med, varför skulle han behöva gymnasiet?
Även hans föräldrar började oroa sig för honom. När de frågade honom vad som var fel så skrek han åt dem, att allt var deras fel, och att han hatade dem. De förstod inget, men började koppla att det hade något med hans nya vänner att göra. De hade blivit så glada när de fick höra att Jasper skulle ut på stan för att träffa gänget, för han hade så länge varit ensam. Men nu började de frukta att de inte var några bra kompisar åt deras son.
De försökte till en börja att ge Jasper tider för när han skulle komma hem och så. Han sket totalt i det. Han kunde stå på trappen klockan fyra på morgonen och plinga på dörren. När de sedan gav honom utegångsförbud så klättrade han ut genom fönstret, och kom ibland inte hem på flera dagar. Inget hjälpte, Jasper fortsatte bara som vanligt.
Droger, alkohol, fester, illamående. Droger, alkohol, fester, illamående. Alltid samma sak, som om han sprang i ett ekorrhjul och upprepade allt. Droger, alkohol, fester, illamående...
Verkligheten slog honom aldrig. Man kunde visst dricka och knarka sig full utan att hamna på sjukhus eller dör. Det spelade inte någon roll hur mycket man gjorde av de båda, man stod utanför allt. Ingen i gänget råkade någonsin ut för något.
Förens den där dagen. Dagen D.
Det var en helt vanlig fredag, och Jasper hade inte varit hemma på hela veckan. Ikväll igen skulle han ut med gänget. Allt var planerat, de skulle först till den festen, kanske haffa några brudar, sedan skulle de vidare till nästa fest. De visste var de skulle hämta drogerna, och de visste att de skulle finnas alkohol på festerna.
Allt gick som planerat. De hämtade drogerna, knarkade och stack till festen. Där raggade tre av killarna upp en tjej som de sedan gick ut i skogen med. Två av killarna kom tillbaka med stora flin i ansiktena, och de drog vidare till nästa fest. Som vanligt frågade inte Jasper var killen och tjejen tog vägen, han bara följde efter de andra killarna.
På nästa fest fick de en massa alkohol. Musiken dunkade, ljuset pulserade och värmen var tryckande. Allt var helt underbart. Plötsligt stängde man av musiken, och någon började skrika något om polisen. Detta var Jasper också van vid. Han tog sig snabbt ut genom ett fönster och började springa mot vägen. När han kunde höra den hårt trafikerade motorvägen slog han av på tempot och började gå. Snart upplyste en skylt honom om att han var på väg åt rätt håll.
Han gick, och när klockan började närma sig fyra och allt var kallt och fruset, och när bilarna hade börjat mattats av, kom Jasper fram. Som vanligt ställde han sig på trappen och ringde på hos sig själv. Som vanligt låg hans nycklar i hans väska hemma hos killen han sov över hos.
Men nu förändrades något. Ingen kom och öppnade. Var hans föräldrar inte hemma? Nåja, han tänkte inte stå där och frysa, utan han gick runt till baksidan, där hans balkongdörr stod på glänt. Han klättrade osmidigt upp och gick in. Troligtvis var det hans mamma som lämnat dörren öppen. Hon brydde sig nog fortfarande om honom, och ville nog inte se honom sitta ihjälfrusen på trappen.
Omtanken fick något att röras upp inom honom. Snabbt tryckte han ner det och lade locket på. Så snabbt att han inte hann identifiera känslan.
Snabbt stängde han dörren och lade sig på sängen.
På måndagen på väg till skolan satt Jasper med slutna ögon och huvudet lutat mot det kalla glaset. Men något fick honom att vakna upp från sina svarta avgrunder.
"... Ja, de hittade dem i skogen, bara någon kilometer norr om staden. En kille som de misstänker tog en överdos, och en tjej som blivit våldtagen. Allt står här i tidningen. 'Femtonårig pojke och flicka hittade döda. I förrgår natt hittade en ung pojke och en ung flicka döda i en skog. Man misstänker att pojken tagit en överdos och dött, och att flickan blivit våldtagen och lämnad att dö. Flickan hade invärtes och utvärtes skador. Troligtvis hade hon försökt kämpa emot. Man utreder även om flickan kan ha blivit tvingad i sig droger. En källa inom polisen berättade att flickan hade flera sprutor i och runt underlivet. Källan anser även att om det inte hade varit så kallt så hade man kanske kunnat rädda dem båda.' Herregud, vad hemskt! Tänka att det kan hända så nära vår lilla, vackra stad..."
Sedan slutade Jasper att lyssna. Han var tämligen säker på att pojken och flickan var två av de fyra som gick ut i skogen i lördags på festen. Nu hade verkligheten drabbat honom för första gången.
Han såg sig omkring i bussen. Den lilla killen som hade fått 'äran' att slå honom idag hade smugit tillbaka till sin plats. Jaspers ögon gled över människornas ansikten, tills de fastnade i ett par vilda, gröna ögons blick. Den var både orolig och aningen arg. Blicken tillhörde en ljushårig tjej. Han vände sig snabbt mot fönstret igen och försökte ignorera henne. Långt om länge så gled hennes blick iväg från hans, och sedan var han tvungen att gå av bussen.